ingla

Idag ringde onkologen.

Jag gjorde ju en bukdatortomografi
för att spana in en knöl....
Då råkade man ju hitta
konstigheter i levern.
Dessa konstigheter är antagligen kärlnystan
och kärlnystan är inte farligt...

Men för att utesluta metastaser
gjorde jag i förrgår ett ultraljud med kontrast.
Men den doktorn kunde inget se.
Och det resultatet ringdes om idag.

Doktorn idag (lär mig aldrig vad de heter,
har ju oftast bara kontakt med dem en gång,
sedan springer de vidare) sa att hon nog fortfarande trodde att det var kärlnystan
men att vi ska göra en ny datortomografi för att vara på säkra sidan.

Jippi, sa jag, det är ju så kul att springa på sjukhuset....

Men sedan tog jag upp smärteriet med henne.
Jag berättade att det faktiskt varit riktigt drägligt i några veckor
men för typ två veckor sedan började det vända negativt.
Visst inser jag att jag kanske har detta för livet,
och därför får försöka hitta alternativa lösningar
så att jag kan leva med det.
Men samtidigt anser jag att jag nu måste ha en vettig smärtlindring
som dels funkar,
dels inte är beroendeframkallande eller annat tjafsigt.

Dagens doktor
(kan det varit Annika hon sa hon hette????)
verkar  vara ganska driftig.
Hon anser i alla fall att jag ska skickas iväg på skelettröntgen
så att vi kan utesluta...
Hon fullföljde inte meningen
men jag gissar att det utelämnade ordet var skelettcancer.

Nu vet jag att vi kan utesluta det,
för jag har nämligen haft cancer klart.
Men en skelettröntgen blir nog bra,
andra har nämnt att de gener jag kan ha ärvt efter pappa
(ja hans usla höfter)
och taxoteren kanske var en trist kombo....

Och nu verkar det gå undan.
Från att vara tremånadersväntan
kommer det nu antagligen bli tre veckorsväntan...
Skelettröntgen blir tyvärr i Linköping
- hatar att missa jobb....

Jag är inte ett dugg bekymrad
och det tycker jag att ingen annan ska vara heller.
Men vi kan ju hoppas på en vettig smärtlindring
inom en snar framtid.

kram
ingla

It´s a beautiful day - Don´t let it get away