ingla

Tänk så mycket lättare det kan bli
om man bara berättar vad man känner...
eller vad man vill.......

Om man i alla sina relationer kunde ha regeln:
Våga fråga!!

Detta låter luddigt,
så här menar jag:

Jag hade ett problem.
Till problemet fanns två lösningar.
En alldeles utmärkt
och en alldeles värdelös MEN fungerande.

Att jag tvekade inför den där utmärkta var
för att det inbegrep lånande av saker
och ganska stort offer från andra (läs N)

Jag grunnade lite,
och bestämde mig till slut för att fråga,
Den värdelösa (men fungernade) lösningen
kändes definitivt inte lockande så jag lade fram mina tankar.

Jag var beredd på ett nej,
(ber man att få låna saker måste man vara beredd på nej)
eller ett ja, men med suck och stön.

Inte för att N brukar sucka och stöna när han ställer upp på mig
- absolut inte!!

I alla fall,
när jag nu mycket tveksamt ställde min fråga
får jag ett översvallande:
Men Gud vilken bra idé
och det löser ju en del problem jag har tänkt på.

Min idé löste alltså både mina problem
och de N hade grunnat på!!

Tänk om jag inte frågat!!!

kram
ingla