ingla

.... men jag är vaken,
grunnar jag lite

Tycker minsann att jag har avlagt
en hel hög examina på sistone.

Mina julförberedelser blev INTE som de brukar.
Inte en siffra rätt.
Droppen var nog när Lucian Micaels ljuskrona
vägrade att låta sig lagas.
Den har ALLTID lyst från Lucia
och över julhelgen.
Alltid.

Men se det blev jul i alla fall.
Och inte bara jul,
det blev en utmärkt jul...

Det jag grunnar på nu är vädret.
Kommer mina saknade vänner att kunna ta sig hit imorgon??
Jag har längtat så.

Givetvis är det så att
jag hellre vill ha dem hela och varma i Norrköping
än i diket på väg hit.
Givetvis.
Men "fördää" som min bästis genom grundskolan skulle sagt.

Men skulle nu inte mina efterlängtade kära
kunna ta sig hit
så går ju inte min värld under.
(Även om jag tycker synd om de
som måste befinna sig i min närhet i så fall)
De får ju helt enkelt komma hit
en annan dag
(bara inte annandagen hehe)

Runt mitt pekfinger
(ibland långfinger beroende på humör)
sitter en underbar ring gjord av en antik sked.
En julklapp som värmer mitt hjärta
på så många nivåer.
Det värmer speciellt
att jag orkade ta emot den.....

Min Sol är här
och trots att hon är förkyld
och antagligen längtar till sin egen säng
så är jag glad att hon är här.
Känns så skönt att få ta en kort paus
från mitt nya underbara liv,
för när hon är nära
vilar jag ju i allt som är tryggt och vant.

Hmm
fast vilar tryggt gör jag ju
just i mitt nya liv.

kram
ingla

What no man can own
No man can take...