ingla

Sakta men säkert (hoppas jag)
verkar all kaos utvecklas till någon slags struktur
som skulle kunna kallas ett hem.

Men det är fasiken inte lätt.
Och det är en oherrans massa jobb.

Oherran, vilket ord... kan det vara irländskt tro ;-)
O´herran you know!!

I alla fall så kräver allt detta slit lite pauser ibland.
Och ska jag vara ärlig
så behöver nog hjärnan och själen oxå pausa då och då.
Det är ganska mycket att ta in,
och en rejäl omställning, detta samboandet.

Igår kom Maria och hälsade på.
Och för varje gång vi räknar,
så kanske vi bor ännu lite närmare varandra.
(Men nästa gång blir det hon som får flytta på sig...)

Och idag kommer Larsa, Andreas och SOL!!!!!
Då får jag se att det minsann inte är eoner av tid
till mina kära i Norrköping.

Och mitt emellan dessa begivenheter
(och för att orka alla jäkla kartonger)
så är jag nog tvungen att ha en egen paus.

kram
ingla