Ny bok
Sent fredag eftermiddag beslutade jag och N plötsligt
att vi skulle "svänga förbi" Norrköping.
Resan tog över 2 timmar då vädret inte var det bästa.
Eller egentligen kan jag inte klaga för vädret var ok,
men jag behövde definift anpassa min körning.....
Vi var framme strax efter 23 och tog då vägen förbi Leons.
Wow vad mätt man blir av det!!
Nu är det tidig söndagsmorgon och idag far vi hem igen.
N jobbar måndag och tisdag.
(Om han nu inte åkt på förkylningen som jag och Sol haft.
Jag hoppades innerligt att jag inte skickat stafettpinnen vidare men ....
Ja, allt kan man inte styra över.)
Är så glad att N köpte min idé och blev med hit.
Känns skönt att vara här hos Sol och liksom bara vara.
Tog nyss en promenix för att rensa huvudet lite.
Finns mycket att grunna på....
Det händer så mycket i Sols liv
och hennes hjärna går på högtryck.
Och i min hjärna snurrar det då automatiskt igång såklart.
Jag vill ju vara här för henne
och mamman i mig letar vilt efter alla curlingverktyg.
Men jag inser ju att jag måste tänka om.
Nja, egentligen anser ju inte jag att jag curlat för Sol innan heller,
jag försöker nog bara ge en bild av
att jag har något nytt framför mig.
Jag måste hitta ett sätt att stötta och hjälpa henne
som stämmer överrens med hennes ålder och mognad.
Oj, det lät högtravande men.....
Klart att mammeriet alltid utmanat mig,
Sol har ju hela tiden utvecklats.
Men nu är det inte bara ett nytt blad i vår bok,
det är liksom bok nummer två.
Och än så länge tycker jag att det går
ganska bra.....
Men om det funnits ens några stunder förut som jag kunnat "gå på rutin"
så är ju det helt väck nu.
Mmmm hur stöttar jag en synnerligen mogen
och ansvarfull ung vuxen dotter nu
när hennes värld ställer så höga krav på henne?
Så många beslut, så mycket eftertanke och så många nya situationer.
Och jag kan inte jämföra med mig i den åldern,
inte en chans....
Hon är såååå mycket klokare, smartare
och mer ansvarsfull än vad jag var.
Små barn, små bekymmer......
Givetvis har jag bett Farmor, Gud och Universum om hjälp,
men det är ju inte alltid jag fattar vad de säger.
Samtidigt har vi ju så sanslöst roligt.
Sol visade en dvd för mig och N i morse
och jag har fortfarande träningsvärk i skrattmusklerna!!
Satan i gatan vad jag skrattar bra tillsammans med henne!!!!!!!
Jag har sagt det förut
men det tål att sägas igen;
Vilken tur att jag fick just henne!!!
kram
ingla
att vi skulle "svänga förbi" Norrköping.
Resan tog över 2 timmar då vädret inte var det bästa.
Eller egentligen kan jag inte klaga för vädret var ok,
men jag behövde definift anpassa min körning.....
Vi var framme strax efter 23 och tog då vägen förbi Leons.
Wow vad mätt man blir av det!!
Nu är det tidig söndagsmorgon och idag far vi hem igen.
N jobbar måndag och tisdag.
(Om han nu inte åkt på förkylningen som jag och Sol haft.
Jag hoppades innerligt att jag inte skickat stafettpinnen vidare men ....
Ja, allt kan man inte styra över.)
Är så glad att N köpte min idé och blev med hit.
Känns skönt att vara här hos Sol och liksom bara vara.
Tog nyss en promenix för att rensa huvudet lite.
Finns mycket att grunna på....
Det händer så mycket i Sols liv
och hennes hjärna går på högtryck.
Och i min hjärna snurrar det då automatiskt igång såklart.
Jag vill ju vara här för henne
och mamman i mig letar vilt efter alla curlingverktyg.
Men jag inser ju att jag måste tänka om.
Nja, egentligen anser ju inte jag att jag curlat för Sol innan heller,
jag försöker nog bara ge en bild av
att jag har något nytt framför mig.
Jag måste hitta ett sätt att stötta och hjälpa henne
som stämmer överrens med hennes ålder och mognad.
Oj, det lät högtravande men.....
Klart att mammeriet alltid utmanat mig,
Sol har ju hela tiden utvecklats.
Men nu är det inte bara ett nytt blad i vår bok,
det är liksom bok nummer två.
Och än så länge tycker jag att det går
ganska bra.....
Men om det funnits ens några stunder förut som jag kunnat "gå på rutin"
så är ju det helt väck nu.
Mmmm hur stöttar jag en synnerligen mogen
och ansvarfull ung vuxen dotter nu
när hennes värld ställer så höga krav på henne?
Så många beslut, så mycket eftertanke och så många nya situationer.
Och jag kan inte jämföra med mig i den åldern,
inte en chans....
Hon är såååå mycket klokare, smartare
och mer ansvarsfull än vad jag var.
Små barn, små bekymmer......
Givetvis har jag bett Farmor, Gud och Universum om hjälp,
men det är ju inte alltid jag fattar vad de säger.
Samtidigt har vi ju så sanslöst roligt.
Sol visade en dvd för mig och N i morse
och jag har fortfarande träningsvärk i skrattmusklerna!!
Satan i gatan vad jag skrattar bra tillsammans med henne!!!!!!!
Jag har sagt det förut
men det tål att sägas igen;
Vilken tur att jag fick just henne!!!
kram
ingla
Kommentarer
Postat av: Anneli Morath
Det är roligt att besöka din blogg och läsa om dina funderingar i livet. Det är inte så lätt alla gånger att ha stora barn, men det är kul att höra hur lika vi tänker kring att barnen blir stora och klarar sig själva, med vägledning förståss!
Kram
Anneli
Trackback
