ingla

När jag då för en gångs skull
kan likna mig vid Julia Roberts
ja, då är det inget trevligt.....

Det finns en scen i Pretty woman
där Richard Geres figur säger
(obs, ur minnet!!):
- Det är bara det att väldigt få människor förvånar mig.

Julias karaktär svarar
(oxå det ur mitt minne!!):
- Vilken tur du har,
mig chockar de skiten ur!!

Och så känner jag nu.

Det finns agerande hos vuxna människor
som jag bara helt enkelt inte fattar.
Och inte nog med det,
jag anser att det förstör för andra.

Nu såhär vid fyradraget
kanske jag inte är så redig i mitt resonemang.
Så någon vettig förklaring kan det inte bli.

Men förutom en stor besvikelse
så känner jag förundran.
En förundran över hur korttänkt
man kan vara.

Vi har ju alla ett ansvar för hur vi beter oss mot varandra.
Vad vi gör mot dem vi har omkring oss.
Hur vi beter oss mot dem vi älskar,
hur vi beter oss mot dem vi absolut inte älskar
men som kanske har betydelse för någon nära.

Det är var och ens ansvar att se till att man själv är lycklig.
Men hur långt får vi egentligen gå då?
Är allt tillåtet?

Du vet ju att jag är en synnerligen kommunikativ människa.
Och jag tror att jag har tjänat på det i mitt liv.
Jag repekterar att alla inte är det,
det gör jag.

Men precis som jag inte får "prata ihjäl folk"
så borde det ju finnas en minimigräns.....
Att tiga kan många gånger vara värre
än att säga fel.

Har jag lovat att tiga om något
så ska jag det.
Men det finns tillfällen
då jag varit tvungen att ta tillbaka det löftet!!
När Sol hade det jobbigt i skolan
var jag exempelvis tvungen att göra det.

Det finns tillfällen då den som avkräver ett tystnadslöfte
faktiskt inte har förmåga att bedöma och därför kräva det.
Att vara vuxen är att ibland ta de tråkiga besluten.
Och då får man inte fega ur!!!!

Mitt i all min besvikelse
är jag så tacksam,
såååååå tacksam,
att de två jag har närmast
- Sol och N -
båda är mycket kommunikativa.

Sol och jag missuppfattar varandra mycket sällan
och vi pratar om allt och lite till.
Vi surar sällan på varandra,
respekterar olika åsikter
och nu minns jag inte ens när jag drog "mammakortet" senast.

N är så förbaskat bra på diskussioner
att jag till min stora bedrövelse
aldrig kan vara "missförstådd lidande martyr".
Jag hinner knappt börja fräsa och spotta
innan han med lugna och smarta frågor och inlägg
ser till att diskussionen blir konstruktiv.

Men dessa två välsignelser
hjälper föga en tidig onsdagsmorgon.
Det är nämligen inte på någon av dem
jag är besviken på och förundrad över.

kram
ingla

Ja ja, ni är ju några som nu
vill påpeka att jag har ännu ett drag
man kan jämföra med en av Julias karaktärer.
Jag har haft dottern i bilen
och glömt släppa av henne - oräkneliga gånger.
Men till mitt försvar så glömde ju Julia
tom att ta med dottern.
Det har jag aldrig gjort
- vad jag minns i alla fall.