ingla

Har gått och grunnat lite.
Eller snarare i koma
försökt fånga någon förlupen tanke
ska väl erkännas.

Till sak;
Jag är ju så trött.
Och jag är så trött på att vara trött.
Och jag är så trött på att folk tar hänsyn till att jag är trött.
NEJ
Jag menar,
jag är trött på att folk har behövt ta hänsyn till min trötthet
under en ganska jäkla lång tid nu......

Och så fattar jag inte,
varför det aldrig tar slut.
Jag menar,
oftast,
eller ofta,
eller ibland i alla fall
så sover jag ju riktigt normalt??!!

Men så idag vid middagen
hör jag plötligt min egen röst:
- Säg att du är trött!!
N tittar förvånat på mig och svarar:
Ja, jag är trött,
alla är trötta.

Och jag blev så glad!!!!!!!!

För alla är vi trötta!!
Alla har vi brist på allt vad det nu kan vara.
Alla släpar vi nu runt oss på ångorna i reservtanken.
Alla är trötta!!!

Jag är alltså inte speciellt trött,
vi är alla trötta.

Och det gjorde mig så glad!!!!!

kram
ingla