ingla

Plötsligt bara kände jag det
- nu var det nog!!

Om jag skulle ha en chans att orka jobba på måndag,
var jag tvungen att få SOVA,
sova på riktigt!!

Allt gick som smort,
ingen telefonkö,
fick en jourtid lagom långt fram,
och sambon såg inte alls ledsen ut
när han insåg att han skulle köra.

Lindesbergs jourcentral är trevlig,
effektiv och lugn.
Jag fick träffa en Dr Alice
som ställde frågor jag kunde svara på
och tyckte som jag;
Lite hosta som vi tystar med coccilana
sedan löser det sig.

Vi skulle precis säga hej
(så nära...... så nära....)
när hon får ett infall och säger:
Äh, vi kollar en snabbsänka innan du går!

Eftersom jag fått precis vad jag ville
så var jag ju glad och trevlig
och svarade därför jakande.
Dumskalle!!!!

En kvart senare säger min söta Dr Alice
att : Vi är nog tvungna att ändra strategi,
din sänka är 89.

Jag vet att den borde ligga under 8
men jag var ändå tvungen:
"Nja, men det gör väl inte så mycket?"
Svaret var lakoniskt: Lunginflammation.

Jag hann inte ens hosta förrän
jag hade pencillin och sjukintyg i handen.
INTE MIN PLAN!!!!!!

Jag har börjat landa litegrann,
så jag tror nog att jag kanske är hemma från jobbet på måndag.
För att vara på säkra sidan åker jag i alla fall dit imorgon
och fixar lite
så att jag kan vara hemma
utan att ha ont i prestationsångesten.

Jag vet att jag hurtigt brukar säga:
"Det blir inte alltid som jag tänkt mig
- som tur är"
Men jag tycker inte riktigt så än.......

kram
ingla