ingla

Så var vi på kurs hela dagen,
jag och underbara kollegan I.
Kursen är bra,
inte världsomvälvande otroligt underbar,
men helt klart bra.

När vi slutade vid 16-tiden
var all min ork borta.
Jag kunde inte ens gå lite på stan
som jag och I tänkt.

Hon är ju en pärla och sa:
Men jag ligger gärna på rummet
och löser korsord....
(lögn!!!)

Vi shoppade på apoteket,
stoppade i oss mat
(lunchen hade varit under all kritik)
och tog svängen förbi ICA
innan vi kom "hem".

Vi insåg att när jag väl kommit in
skulle inte ens
tio vilda hästar få ut mig igen.....

Jag trampade runt med feberfrossa,
surfade lite,
försökte vara sugen på det jag handlat
och tog slutligen
världshistoriens längsta varma dusch
eftersom jag frös så innerligt.

Till slut slocknade jag,
med oborstade tänder
och tv´n på.

Jag vaknade runt midnatt
-och mådde SÄMRE!!!!
Att sätta mig ned och bara grina
verkade synnerligen lockande
men det kändes inte så konstruktivt......

Jag försökte planera hur jag skulle kunna
missa kursen,
få iväg I ändå,
hitta någonstans att finnas
efter utcheckningstiden,
för att sedan bestiga Mount Everest
Förlåt, jag menar
ta mig till T-centralen.

Jag tog på mig det mysigaste jag kunde hitta i
(den trasiga) väskan.
Svalde alla piller jag kom över.
Frös och svettades under det gosiga varma täcket.
Och somnade sedan med gråten i halsen......

Vaknade för en timme sedan,
alltså halv fyra,
OCH MÅDDE BÄTTRE!!!!!!!!!!!!!!!

Visst blir man lycklig,
när oväntade saker sker??

Nu kommer jag säkert
att orka igenom kursdagen.
Ta mig hem med tåget
och inte däcka förrän jag är hemma.

Sedan är det ju helg.....

kram
ingla