ingla

Alltså lyssna....

Jag har jobbat länge idag.
Var på jobbet vid sjusnåret.
Hade besök på Bondgård hela förmiddagen.
Eftermiddagen med barna
gick i ett huj.
Pressade in ett utvecklingssamtal
och sedan en snabb date med sambon
för att efter det,
ha kvällskonferens.
Så ja, jag är trött.

Men:

Jag var på en konferens
där man pratar om viktiga saker.
Där alla blir lyssnade på.
Där det känns viktigt att vara.
Man tänker ALDRIG att man skulle göra mer nytta
i sitt egna klassrum.
Vi hinner igenom hela listan
med sju minuter tillgodo.

När vi avvecklar pratar jag, I och M
om hur kul det är att gå till jobbet.
Och samtidigt som jag säger det
inser jag sanningen:
Jag har det så innerligt bra på jobbet
att jag inte pratar med mina gamla arbetskamrater.

Jag vet nämligen hur de har det!!

De unnar mig allt jag har,
för mina gamla arbetskamrater är underbara människor.
De vill mig gott
och kan glädjas åt mig.

Och jag kan njuta av min underbara sits,
men ibland sveper det över mig.......
En skam över att jag har det så bra,
när jag vet hur de sliter.
En innerlig ilska över det jag vet är deras vardag,
när jag vet
vad dessa underbara pedagoger skulle kunna åstadkomma.......

Gahhhh
Jag blir så djävla förbannad!!!!
(förlåt svordomen)

Jag saknar er,
men jag har så svårt att höra av mig,
för jag har det så bra........

kram
ingla