ingla

Tänk vad man vänjer sig vid saker.

Och vad svårt det är att ovänja sig sedan.
Även om man egentligen vill liksom......

Alltså,
för tusen år sedan,
tappade jag håret pga cellgifterierna.

Och idag kom insikten över mig:
-Jag har inte vant mig vid att ha hår igen!!!!

Nä, det har jag faktiskt inte.

Nu var det inte så traumatiskt för mig att tappa hår,
jag var nog lite ovanlig där
(unik kanske, hehe...)
Men visst är det skönt att ha en liten kalufs,
det är jag den första att medge.

Idag släppte jag ned håret
i ett försök att lura mig själv att inte pilla.
Ja, på stygnen i nacken.

Men hallååååå vad bökigt det är!!!

Jag har en synnerligen kort frisyr.
Om jag sliter lite och biter ihop
får jag ihop nästan allt i en tofs.
(BJ var här o klippte bort allt slitet härom helgen)

Men det är ju hår överallt i alla fall!?!?!?!

Det hänger fram i ansiktet och har sig.
Det kan fastna i solglasögonen jag kör upp på huvudet.
Och det killar ju i nacken!!!

Har gått hela dagen och längtat efter tofs.

Himla bekvämt är det
att inte ha hår!!!

Ville bara meddela det!!

kram
ingla