ingla

Varit hos doktorn
som stack kniven i ryggen på mig.....

Men eftersom hon rengjorde och plåstrade om mig efteråt
tänker jag behålla henne.

Ingen kommer någonsin kunna fylla ut dr Danielas skor,
men dr Jeanette duger utmärkt till mig!!

kram
ingla

Tre gånger har jag nu varit hos idioten
förlåt - doktorn -
i hans privatpraktiknäste i Norrk.
Gissa hur många gånger jag har fått
operera bort knölen i nacken.

Alla ni som gissade noll
har vunnit.
Vinsten är att få välja valfri svordom
som jag skickar vidare till Dr Per Egotripp.

JAG TROR JAG BLIR GALEN!!!

Min enda tröst i denna sörja
är att han drar sig tillbaka vid årsskiftet
och praktiken upphör.

TACK!!

Inkompetenta klappträn
ska inte få ha med människor att göra.
Och Dr Per Encellig
är just ett inkompetent klappträ!!!!!

Han har i sin enorma godhet
skickat en remiss till kirurgen i Örebro.
Han tordes nog inte annat.
Dr Per Efterbliven
fick nämligen träffa på en inte alltför mysig sida
av undertecknad.

På vägen hem
blev jag påkörd av två Finspångsbor
på väg till spelmansmässan i Värmland.
Den upplevelsen var 100 gånger trevligare
än mötet med Dr Per Egoist

kram
ingla

Så mycket jag försummat
då hjärnan och själen haft saker
att oroa sig för.

Kolla med Christina o Elsie om de vill fika.
Mejla Janne om när vi ska ses.
Kolla hur Bella mår.
Och Sonja.

Skriva mejl till Mattes Gräv.
Och till gamla Vårdcentralen.

Fylla i div blanketter.
Hjälpa Sol med det jag lovat.

Äntligen baka den där tårtan med After Eight
och såklart ta hand om alla jordgubbar i kylen.

Så ska ju hemmet skötas
och trädgård fixas.....

Ohhhh så mycket härligt att pyssla med.

Men först ska jag på Medeltidsmarknad i Wadköping.
N och jag ska träffa E,I o C och deras mamma.
Visst är vi moderna??
;-)

kram
ingla

Tack snälla söta ni
som på olika sätt hört av er
och kommenterat min frånvaro.
Det värmer verkligen.

Några oroliga frågor om hur jag mår......
Jag mår helt ok.
Ganska lagom faktiskt.

Det är bara det
att jag har så sanslöst mycket i huvuvdet.
Och det i kombination med jobb
gör att tiden går så sanslöst fort.

Och de stunder då tiden faktiskt inte flyger fram,
ja då har orden liksom flygit sin kos.

Men idag på jobbet kände jag
att jag verkligen längtade hem för att skriva.

Dels vill jag påpeka att
varje period med barn
är liksom "sin tid".
Och tiden nu
ja, den är för att vänja mig vid
att Sol är vuxen.

Det går ganska bra
och är inte så smärtsamt.
Men det är i alla fall en process
och den skas igenom.....

Nog om sånt.

Mina jordgubbsplantor växer:



Och även klematisen, även om bilden är suddig...



Och förutom detta
har jag något alldeles underbart att visa.

Jag jobbade idag,
en ganska hård dag faktiskt, 8-17.30,
först i F-klassen och sedan på frita
(eller fritids som vi säger här).

Men när jag stod där
och räknade barn i solskenet
såg jag detta......

En helt vanlig dag på fritids,
på jobbet:



Jupp,
en del har det bra på jobbet!!!!!

Ta hand om dig nu!!

Och än en gång,
tack för all omtänksamhet!!

kram
ingla

Nope, idag ska man nog inte
fråga mig hur jag mår......
Huuuu så gnälligt svaret blir!!

Jag ligger nog däckad hela dagen.
Kommer jag på någon trevlig tanke,
en utan självömkan,
då lovar jag segla in här
och skriva om det.

Annars får jag väl säga;
Vi syns på andra sidan!!
(förkylningen alltså)

kram
ingla

Nej, inte alls så allvarligt!!

N fick ge upp jobb
och bädda ned sig
i veckan.

Övermodig som jag är
var jag övertygad om
att baskeluskerna inte skulle bita på mig.
Jag hade fel!

Halsen har utrustats med tvåans sandpapper
och näsan liksom.....
Ja, vad ska jag säga?
Den är som "tvärtom-täppt"

Får liksom in mer luft än vanligt
eftersom slemhinnorna är torra.

Skåpen ekar tomma
på alla häxbrygder och piller
jag brukar använda
när kroppen visar tecken på ogudomlig svaghet.

Så, så här ser planen ut:
Jag laddar med Bones och NCIS
tills jag skrapat ihop ork
att ta mig till affären.
Där inhandlas ALLT
jag kan behöva de närmaste dagarna
inkl tröstostkrokar

Sedan har jag välsignelse
att Bara Vara..

Det positiva med allt
är ju att jag har sällskap i sjuksängen.
Inte nog med det;
han fattar att mina önskemål
om tv-underhållning
liksom väger tyngre än hans......

kram
ingla

Så är jag då hemma igen.
Jag är helt slut,
men det gör inget
för jag är hemma!!

Så här var det:

Söta Elisabet tog emot mig.
Hon är jättesöt,
virrig
och omtänksam.

Jag fick en rejäl blankett att fylla i
och det var ganska enkelt.
Jag har ju inte varit speciellt sjuk
så det blev mest
nej
nej
nej
nej
hela vägen.

Ja, jag fick ju klämma in bröstcancer
vid "Andra sjukdomar"
Och så fick jag ju redovisa lite piller
på "medusiner"

Så kom den bedårande Ulrika Tandläkare
och vi pratade och grinade.
Ja, det var ju bara mina tårar som rann såklart.

Lite bilder,
lite undersökning
lite beslut
och så var det klart.

Hon tog god tid på sig
och hon ställde intresserade frågor.

Hon berömde mig
för att jag lyckats med konststycket
att inte överföra min sanslösa skräck till dottern.

Hurra vad jag är bra!!!

Söta ELisabet och jag bokade in två nya tider
och sedan kunde jag gå ut till bilen,
sätta mig i lugn och ro
- och grina igen.

Himmel och plättar vad jag är välsignad!!
Vilken tur jag har!!

Som belöning köpte jag mig två rabarberplantor
som ska ned i jorden.

Men nu måste jag vila.
Man blir ganska slut
efter sådan anspänning........

kram
ingla

(Tack för alla glada tillrop - de hjälpte!!)

På uppmaning vill jag härmed meddela följande:

Idag är det måndag,
i torsdags fick jag några stygn
insydda i vänster armhåla.

Och tejpen sitter fortfarande kvar!!!!

Stygnen skulle tas efter 12-14 dagar
och jag skrattade gott
och tvivlade högt
om det skulle finnas några kvar
att ta bort då.....

Ni som känner mig vet hur pillig jag är.
Ni vet att exempelvis ärret efter porten är fult som f-n
De stygnen skulle försvinna av sig själva
men hann inte eftersom mina fingrar var framme....




Därför tillägnar jag detta inlägg
min otroliga duktighet!!!

Heja mig!!

Kram
ingla

Först till vårdcentralen (dr Daniela)
och visa upp fult födelsemärke
och knöl i nacken.

Blir då remitterad till dr E
som har en privatpraktik
med avtal...

Dr E tycker inte alls att varken
födelsemärke eller knöl
behöver tas bort.

Jag svarade att det var jag inte nöjd med,
har man haft cancer vill man inte ha
knölar eller fula växande födelsemärken.

Baahh, det var ju inget argument för att ta bort.....
Bara för att man opererat ut knöl,
cellgiftat i 12 veckor och strålats i 25 dagar
och inte alls tänkt på döden
så ska man inte alls känna obehag
för en växande knöl man inte tagit prover på.....

Men jag surade tills han remitterade mig till sjukan.
Och på sjukan träffade jag roligt nog dr D igen
(hon som började remittera mig)
och en specialist
som tyckte det var givet att både födelsemärke och knöl skulle bort.

Så jag skickades tillbaka till dr E
med lite bakläxa...
När de ringde för att boka tid med mig
reagerade jag på ordvalet
(lät för mycket singularis)
så jag påpekade att det handlade om ett födelsemärke OCH en knöl.
Jaaa då....

Nu kommer jag från dr E,
eftersom de bara hade bokat en tid för borttagning av födelsemärke
hade de inte möjlighet att ta bort knölen.
Den sitter i nacken (rosetten)
och har antagligen lite tentakler ute,
vilket gör att det tar lite tid....

Ehhh ja, men det visste vi ju.

Jo, så nu har jag en tid om sex veckor,
för då har provsvaren från födelsemärket kommit.
Och då ska vi ta knölen i nacken oxå.

Vad tror du,
kommer jag att bli av med knölen då????

kram
ingla

Men käre tid var pappa-far slet ut mig.
Jag är helt slut!!

Lämnade honom på tågstationen,
handlade lite
och blev sedan utbjuden av sambon på Mycket God Middag.

Men som sagt,
är helt utslut.
Återkommer imorgon.

kram
ingla

(Tänk vad trevligt det är att ha en uttröttad och värkande kropp,
beroende på trädgårdsarbete
- inte cellgifter!!!
En del av oss har tur!!)

Om jag då ska fortsätta
på gårdagens tema,
så kommer jag strax
kliva in i mitt hem
där Ingrid står vid diskbänken
och tar hand om disken.

Hon har hållit Sol sällskap
och tänker nu ta hand om mig.
I en vecka passade hon upp på mig
och var ett vettigt sällskap till min dotter.

Jag var i alla fall hemma.
Tidigt på förmiddagen kom jag hem.
Förvånad men lycklig.

Jupp, det var för två år sedan.
Jag kan knappt minnas det
samtidigt som det är kristallklart.

Livet svänger ibland in på vägar
vi aldrig skulle ha valt själva.

Men som jag alltid har sagt:
"Det blir inte alltid som man tänkt sig
- som tur är"

Ha en underbar vårdag.
Försök hinna njuta av livet lite

It's a beautiful day
Don't let it get away!!

kram
ingla

Har fått lite skäll
för att jag varit lite snabb, otydlig och dunkel.

Här kommer ett odunkelt besked;

Mammografin säger att
det inte finns tillstymmelse till cancer
i något bröst jag har!!!

Förlåt att jag var så otydlig,
det var inte min mening.

kram alla ni som bryr er!!!!!!
ingla

Först är det ju det där med
berg- och dalbana.....
Så roligt det kan vara på
ett nöjesfält,
men så trist när det handlar
om hälsan.....

I förrgår sa jag glatt överraskat till N
(när jag tuggade i mig kvällsmedusinen)
-Jag har ju inte haft ont på natten
på himlans länge nu!?!

Vi gottade oss i det ordentligt.
Och det var ju trevligt,
och tur,
för på natten så hade jag ont......

När jag ynkligt muttrade
att jag säkert hade ont
bara för att jag påpekat
hur länge sedan det var,
så sa den kloka gubben jag bor med
att så funkar det inte alls.

Det finns liksom ingen Jantelag
i denna smärta.

Jag bestämmer att han har rätt,
för då kan jag glädjas
nästa gång jag inser
att en ok dos på natten
räcker utmärkt.

Men nu inatt kom jag på något annat,
som gör mig lättad,
men samtidigt orolig;

Har beslutat att kl 22 är inglas gräns.
Jupp, då ska jag ligga i sängen
redo för att slockna.
N stöttar mig i detta
och hasar sig mot sängen samtidigt.

Men när jag nu ramlade i säng
(kl 22.30)
undrade jag skamset över tingens ordning.

Jag hade varit hemma hela dagen,
iofs sytt gardiner och haft mig,
men även haft en middagslur,
och jag var så in till döden trött.

N hade jobbat 11-12h
(för att passa dotterns buss)
och gnällde inte alls över trötthet.

Kände mig lite gnällig
tills jag insåg att både ben och armar
värkte och bråkade.
Antagligen hade de gjort det hela dagen,
inte konstigt att jag var helt utslut.

En sanning jag ofta säger,
men hade glömt,
är ju att
"jag tar bara smärtlindring på natten,
på dagen tänker man ju inte så mycket på ontet".

Förstod plötsligt anledningen till min trötthet,
men blir samtidigt lite bekymrad.
Ska jag verkligen ha så här ont?
Armar OCH ben?
Måste jag leta reda på en doktor?

Summan av insikten blev alltså;
orolig men lättad.

I övrigt tycker jag att allt minsann är väldans bra!
Inte nog med att vi har gardiner i vardagsrummet igen,
min underbara unge är här!!

Känner mig så lyckligt lottad
när mina två stora kärlekar
befinner sig nära mig samtidigt!!
Som om jag av en händelse
fick dubbel leverans liksom.

Lykkos mig!!

kram
ingla

Här går OS varmt.
Under en stund igår stod faktiskt både tv uppe och nere på,
med OS,
samma kanal faktiskt....
(inför Anja....)

Men detta är ingen ovanlighet,
OS och VM följer jag nästan jämnt.
Jag kan minsann flertalet regler i curling
och "cykla så sakta du kan runt runt runt"

Det enda jag inte orkar med är ju ishockeyn,
står bara ut med avgörande matcher för Sverige.

I alla fall:
När man ser detta OS
inser man att Bronsmedaljen har fått ett nytt värde!

Petra Majdic´s väg till sitt brons
är ju sanslös.
Och den får mig att känna genuin skam.

Med brutna revben genomför denna människa
skidlopp som ger henne bronsmedalj i slutet.

Och jag skäms......
..... för INGEN i min omgivning kunde undgå
att jag hade trasiga revben för ett år sedan.
Och vad hade jag att göra??
Åka spårvagn, tåg och buss
för att ligga still i ett par minuter
i strålningsmaskinen.

Och så har vi Anja Pärson!!
Eftersom jag aldrig åkt störtlopp,
(alltså då till skillnad från trasiga revben,
jag har ju aldrig åkt längdskidor i OS heller)
så har jag ju aldrig heller störtat
likt modiga Anja.

Efter att ha sett Anjas backhoppningskrashlandning
hade jag svårt att hålla tårana tillbaka
när man såg Pappa Pärsons försök att vara käck.

När kvinnan sedan dagen efter
kör ännu ett lopp i samma backe,
har chans på medalj,
och därför utsätter sig för allt vad det innebär
med ett slalomåk...
Ja, då stannar i alla fall jag till......

Man kan tycka att hon är galen,
man kan tycka att hon har konstiga värderingar
och galna mål.
Man kan tycka det.
Ok.

Jag väljer att se henne som en sanslös inspiration.

Kan hon så kan jag.

Nej,
jag planerar ingen karriär inom det alpina
;-)
Jag är knäpp, men jag är inte galen!!

Men kan denna människa,
förutom att ens ta sig ur sängen,
utmana störtloppsbacken igen,
ja, då kan minsann jag
utmana mina måsten
och mina mjulver

Hittills har vi 2 guld och ett brons i OS,
vi visste bara inte
att bronset kanske var av ädlare sort.......

kram
ingla

Grunnar lite på det här med sömn
och bestämmer mig för en inställning;

Vilken tur jag har att jag kunde sova HELA
förra natten
eftersom vänsterbenet bråkar inatt.

Så lyckat att jag hann fylla på lite
på sömnkontot
nu när det nallas där igen.

Och lyllos mig att det finns fenomenal underhållning
(läs OS)
när jag nu inte sover.

Vilken tur jag har i livet
som bara har lite bökigt med sömn och smärta
medan andra sliter hund i flera år
och sedan hamnar fyra i alla fall.

Och så bra
att jag har ont under fötterna
så att trappen känns evighetslång.
Andra flyger som en vante
i en störtloppsbacke.....
Dit skulle jag ju aldrig kunna ta mig
- med mina fötter alltså
;-)

Tänk så bra!!

kram
ingla

För övrigt;
heder åt Björn Ferry
som tar av sig mössan
och sjunger med i nationalsången
när han tagit emot sin guldmedalj!!

Idag firar jag ett år utan behandling!!!!
Fick sista strålningsdosen igår för ett år sedan.

Oj oj oj, vad jag mådde skruttigt....
Cellgiftsutsliten, strålad, lunginflammation
och sönderhostade revben.

Att jämföra med denna underbara
soliga
snövackra
friska
presentfådda
söndag.

Jag har ju alltid sagt att jag älskar paket och presenter.
Det är inte så viktigt med dyra presenter....
men jag är barnsligt förtjust i att öppna paket.
Nu kan jag meddela
att är presenterna skrivna på badrumsspegeln,
blir jag oxå glad
;-)

Firar du Alla Hjärtans Dag
så hoppas jag att den blir bra!
Gör du det inte
önskar jag dig en underbar söndag!

Själv har jag massor att fira!!!

kram
ingla

Hela jag går på sparlåga.
Ja, inte för att jag vill
utan för att det är som om
jag hade en giganstisk jättemarshmallow
mellan mig och allt jag vill göra.
Och då menar jag allt.

Det kostar enorm viljestyrka att kliva ur sängen.
Och då vill jag verkligen upp
eftersom jag får ont i ryggen av att ligga för länge.....

Att bädda,
fixa något ätbart,
ringa ett måste samtal.
Hmpf, att ringa förnöjsamma samtal är även det för jobbigt.
Allt för att denna marshmallow är i vägen.

Tycker att det är så varmt här hemma
att jag blir illamående,
men när jag tittar på termometern så påstår den annat.

Allt på tv är skit
och det finns inte en enda film jag vill se
(Och tro mig,
i detta hem finns det ett stort antal filmer!!)

Det finns inget att äta i kylskåpet
och affären ligger i Korpilombolo.

Det finns gardiner jag vill sy,
lampsladdar jag vill förlänga
och hörn jag vill?!? städa,
men jag orkar inte

Jag vill gärna baka
men orkar inte ens bestämma vad.

Det enda jag skulle kunna visa upp
som eventuellt kunde påstå att jag är sjuk
är en kraxande röst.
Har inte ens ont i halsen.

Vad sjutton är det med mig????

kram
ingla